Tre steg bakåt

Jag har mått bra ganska länge nu. Eller ja.. bra och bra. Men jag har mått hyfsat och jag har kunnar hantera mig själv. Men de senaste två veckorna har kastat mig tre steg bakåt. Efter denna helg har jag haft sådan galen ångest att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Så länge jag inte var hemma själv med mina tankar så lyckades jag hålla ångesten borta. Men så snart det gick upp för min kropp och hjärna vad som skett så börjar den samarbeta emot mig. Jag kommer inte upp ur sängen. Jag får galen huvudvärk (läs migrän) och lätt feber. Detta får jag för att jag skuffar undan ångesten så långt bak i huvudet att min hjärna trycker ut den rent kroppsligt istället. Psykosomatiskt liksom. Inte första gången, men det gick upp för mig idag. Egentligen vill jag bara gråta störtfloder men jag kan inte. Att verkligen känna ångesten skrämmer mig. För jag vet hur det blir när den tar över. Så himla typiskt att det ska bli såhär just när allt känns så himla bra och det går åt rätt håll. Crash, boom, bang! Bara sådär. Som vanligt. Är nog inte meningen att det ska gå bra för mig.