Kämpa på

Ångesten är fortfarande hög, men jag kan fortfarande hantera den någorlunda.

Ibland blir jag så fruktansvärt irriterad på att jag är så satans förstående. Den delen av mig är fan inte sund för mig själv många gånger. Ibland behöver man ladda ur. Ordentligt! Jag är så sorgligt duktig på att le, svälja och blicka framåt ibland. För att jag inte vet hur jag ska göra annars. Jag orkar inte med konflikterna. Jag har tillräckligt svårt att få mig förstådd som det är. Och att gör sig förstådd genom en vägg av frustration är i princip omöjligt.

I höst ska genom gå en kurs i känslohantering för folk med emotionella störningar och adhd. Det behöver. Skulle gjort det under våren egentligen men då enda dagen som fanns ledig inte riktigt fungerade för mig så fick jag första plats i kön till hösten istället. Grr... som jag hade behövt det under våren. Men... det är som det är, nu får jag köra kursen i höst. Bättre sent än aldrig.