Jag har nu börjat ta tag i saker ordentligt, eller på djupet är nog en mer korrekt benämning. Det är jobbigt, men jag vet att det kommer att bli bättre med tiden. Men det är dags nu. Dags att ta tag i alla de skelett som ligger och ruttnar. Dags att bemästra sina egen spöken. Det känns bra att vara på väg åt rätt håll igen. Jag är beredd på att ångesten kommer bli värre under en tid. Jag är beredd på att det antagligen kommer att bli en djup dal innan jag närmar mig toppen igen. Men när jag väl är på väg upp igen kommer förhoppningsvis inget kunna dra ner mig lika djupt i dalen igen. Och med det som mål är jag redo att anta utmaning. Jag kan önska att jag gjort det tidigare. Men jag har inte haft den rätta styrkan tidigare. Jag har accepterat det. Jag har accepterat att saker ibland måste få ta sin tid.
Nu när man satt dessa stenar i rullning kommer även en hel del tankar, Jösses vad min hjärna går på högvarv. Jag drömmer sjukt mycket. Ibland känns drömmarna galet verkliga så jag knappt vet vad stämmer och inte när jag vaknar. Men det är en del av processen. Det kommer att gå över tids nog.
Nu ska jag sätta igång med dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar