Som rubriken säger: Så otroligt mycket tankar just nu. Ringde vårdcentralen i början av januari då jag hade haft ont i ryggen några dagar samt lite andra besvär så som hosta och trötthet. Fick en tid den 28 januari. Under de veckor jag väntade på att få komma till läkaren så upptäckte jag också en knöl i bröstet. Jag blev därför remitterad vidare för att göra en mammografi. Idag fick jag kallelsen. Den 18 februari ska jag dit. Det är 16 dagar dit. Jag vill veta nu. Detta eviga väntandet är olidligt. Inte nog med det så väntar jag även på att fröken röd ska dyka upp. Hon bör ha kommit för 11-12 dagar sedan. Jag vet vad många tänker, men nej, jag är inte gravid. Redan kontrollerat. Jag är medveten om att det kanske är min oro som försenar henne, men det är inte första gången senaste halvåret som hon är sen. Sen har jag många andra saker som kommit upp i huvudet just på grund av detta som gör att oron blir än värre än den varit innan.
Pratade med pappa igår. Jag vet ju att vi haft cancer i släkten, men har inte tänkt så mycket på det förrän nu när jag upptäckt denna dumma knöl. Så jag frågade honom vad för cancer det fanns på hans sida om släkten. Det kändes ju inte direkt lugnande att höra svaret. Hans mormor gick nämligen bort i sent upptäck bröstcancer, hans mormors mor gick bort i livmodercancer (exakt vilken sort vet jag inte) och hans farmor gick bort i magcancer som började med ändtarmscancer. (Jag minns själv från när jag var liten att hon hade stomipåse.) Ja, ni förstår säkert att in oro inte direkt ville lägga sig efter det samtalet. Men, men... Det är väl bara att vänta och se vad mammografin säger. Eventuellt boka tid hos gynekologen också. Eller jag kanske bara ska göra det, ändå liksom, jag menar det är inte normalt med så pass sen mens. Kanske man lättar lite på alla tankar också.
Blir nog till att ringa sjukvårdsupplysningen imorgon. Inget blir bättre av att bara gå hemma och tänka. Känner att det här blev ett väldigt öppet och blottande inlägg, men det är lite så jag är som person. Håll tummarna för mig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar