Första veckan

Idag åker jag hem igen. Sista dagen på detta underbara ställe denna veckan. Åker ju tillbaka på söndag igen. Ser redan fram emot det, och då har jag fortfarande hela denna dag framför mig. Ska snart ge mig ut i stallet för att göra dagens sysslor. Jag är galet mör i kroppen efter två dagars stalltjänst men det är det värt. Sjukt öm i armar och ben men det gör verkligen ingenting. Det är skönt. Det är ömhet orsakad av kroppsarbete och det är inget jag tänker gnälla om. Jag välkomnar det. När det slutat göra ont så får jag helt enkelt ta i mer. Så att det fortfarande känns att jag arbetar. För en sak är säker, jag vill inte tillbaka till ett kontor. Sitta instängd hela dagarna. Det är inget jag frivilligt gör igen, bara om jag verkligen måste för min överlevnad, men då är det ju egentligen inte frivilligt heller.

Nu är det hög tid att gå ner till stallet igen. Sigge vill nog ut och leka också.
Just nu, precis just nu, känns livet underbart!

Flen

Nu sitter jag här på landet och ska snart gå och lägga mig. Har längtat hit. Känns så himla skönt. Lantluften, stallet, hundar, hästar, ankor, skog och mysigt hus. Fint välkomnande fick man också. Blomman gjorde iordning supergod wok med kronhjortsfilé i. Riktigt mumsigt var det.

Tess lät mig klia henne i pannan, hon är annars ganska känslig med huvudet. Kalle som är så liten egenligen är superstor och får ha stora boxen för sig själv. Nevada står i boxen bredvid, men de går fortfarande i samma hage på dagarna. Så himla härligt och komma ner till dom på kvällen när de får sin nattmat. Man hör hur dom står och mumsar. Så otroligt rogivande. Hästar är verkligen underbart. I framtiden hoppas jag kunna ha en egen liten gård med hästar, kanske även lite andra djur.

Imorn klockan 7 startar dagen. Då ska hästarna få frukost och sedan få komma ut i hagarna.
Nu börjar mitt nya liv!!!

Avslappnad

Nu äntligen känns det som att jag kan slappna av lite. Det andra urinprovet jag lämnade visade inga vita blodkroppar. Mammografin och ultraljudet visade att knölen jag känt troligen bara är en ytlig körtel. Men doktorn tog ändå ett cellprov, bara för att vara helt säker. Svaret på det får jag om ca en vecka. Nu ska bara resten av kroppen kontrolleras. Har fått en kallelse till gynekolog nu också. Hoppas att man kan få några vettiga svar till varför fröken röd inte längre är så punktlig som hon brukar vara. Förhoppningsvis kanske man även får svår på varför det ibland hugger så förbannat i magen också. Det återstår att se.

I väntan på fortsatta kontroller så ska jag kurera mig mot förkylningen som slagit till med full kraft, för på söndag bär det av till Flen för att börja arbetsträna. Nu blir det fokus på hästarna!

Provsvaren

I torsdags var jag och tog cellprov. Har slarvat med det senaste kallelserna. Men nu är det gjort. Och nästa onsdag ska jag på mammografi. Igår fick jag också svaren på blodproverna och urinprovet. Blodproverna visade normala värden. Urinprovet däremot påvisade blod/vita blodkroppar i urinen. Det tyder på på en infektion, men jag har inga besvär som tyder på urinvägsinfektion, så det är lite oroande. Då min mens var väldigt sen trodde min läkare att det kunde vara därför det var blod i urinen, men min magkänsla tror inte på det. Men så snart mensen är över (som för övrigt kom 17 (SJUTTON) dagar sent) så ska jag lämna nytt urinprov och se om det fortfarande är blod i urinen eller inte.

Kontentan av det hela är i alla fall att provsvaren dämpade ju inte min oro direkt. Den blev snarare värre. Men jag fortsätter att försöka behålla gott mod. Fick läkaren att remittera mig för en ordentlig gynekologisk undersökning också. Lika så bra att utreda hela kroppen nu.

Ryggvärken är tillbaka också efter att ha varit näst intill obefintlig i drygt en vecka men nu börjar den bli värre igen. Det suger. Jag känner mig som en skruttig gammal gumma. Känns sådär när man inte ens fyllt 30 än.

Väntan

Att gå och vänta är verkligen inte roligt. Men idag ringde jag vårdcentralen och frågade om mina prover. Sköterskan bokade in samtalstid till min läkare på måndag. Så då har jag förhoppningsvis lite mer svar än vad jag idag. Var även iväg och tog cellprov idag. Lika bra att ha det gjort också.

Mycket mer än så kan inte jag göra. Förutom att åka till akuten förstås, men hoppas kunna undvika det. Jag avvaktar i alla fall tills jag pratat med läkaren om mina provsvar på måndag. Sen får vi se hur jag ska gå vidare. Som sagt: Något är inte bra i min kropp. Blir det värre imorgon eller under helgen så åker jag naturligtvis till akuten. Så envis ska jag inte vara så jag härdar ut bara för att. Men just nu är smärtorna ganska låga i jämförelse hur de var förra veckan.

Mensen har dock fortfarande inte dykt upp. Har huvudvärk varje kväll, blir fortfarande andfådd och väldigt trött av minsta lilla ansträngning. Det suger! Men snart, snart hoppas jag att jag har svar på vad det är. Förhoppningsvis är det ju bara någon brist på nått ämne i kroppen som är lätt att åtgärda.

Så otroligt mycket tankar just nu

Som rubriken säger: Så otroligt mycket tankar just nu. Ringde vårdcentralen i början av januari då jag hade haft ont i ryggen några dagar samt lite andra besvär så som hosta och trötthet. Fick en tid den 28 januari. Under de veckor jag väntade på att få komma till läkaren så upptäckte jag också en knöl i bröstet. Jag blev därför remitterad vidare för att göra en mammografi. Idag fick jag kallelsen. Den 18 februari ska jag dit. Det är 16 dagar dit. Jag vill veta nu. Detta eviga väntandet är olidligt. Inte nog med det så väntar jag även på att fröken röd ska dyka upp. Hon bör ha kommit för 11-12 dagar sedan. Jag vet vad många tänker, men nej, jag är inte gravid. Redan kontrollerat. Jag är medveten om att det kanske är min oro som försenar henne, men det är inte första gången senaste halvåret som hon är sen. Sen har jag många andra saker som kommit upp i huvudet just på grund av detta som gör att oron blir än värre än den varit innan.

Pratade med pappa igår. Jag vet ju att vi haft cancer i släkten, men har inte tänkt så mycket på det förrän nu när jag upptäckt denna dumma knöl. Så jag frågade honom vad för cancer det fanns på hans sida om släkten. Det kändes ju inte direkt lugnande att höra svaret. Hans mormor gick nämligen bort i sent upptäck bröstcancer, hans mormors mor gick bort i livmodercancer (exakt vilken sort vet jag inte) och hans farmor gick bort i magcancer som började med ändtarmscancer. (Jag minns själv från när jag var liten att hon hade stomipåse.) Ja, ni förstår säkert att in oro inte direkt ville lägga sig efter det samtalet. Men, men... Det är väl bara att vänta och se vad mammografin säger. Eventuellt boka tid hos gynekologen också. Eller jag kanske bara ska göra det, ändå liksom, jag menar det är inte normalt med så pass sen mens. Kanske man lättar lite på alla tankar också.

Blir nog till att ringa sjukvårdsupplysningen imorgon. Inget blir bättre av att bara gå hemma och tänka. Känner att det här blev ett väldigt öppet och blottande inlägg, men det är lite så jag är som person. Håll tummarna för mig nu.