Drömmarna fortsätter

Inatt drömde jag massor igen. När jag vaknade tänkte jag "Yes, jag minns inte vad jag drömde" men det gör jag visst. Efter att ha varit vaken ett tag så minns jag drömmarna igen. Den här gången drömde jag mycket om min familj. Många olika drömmar, men någon ur familjen ingick i alla drömmarna. Det är riktigt konstiga mina drömmar. Platserna är oftast platser där jag vuxit upp, men de varvas med platser jag aldrig varit på. Mycket märkliga känns dom. Drömmarna alltså.

Jag antar att jag drömmer så pass mycket och detaljerat pga att det är årsdagen för bomben idag. Eller natten till idag var det exakt 7 år sedan den small. Det påverkar mig uppenbarligen fortfarande. Och jag hatar att den gör den.

Nu blir det frulle. Ville bara skriva av mig lite.

Drömmar

Jag drömmer jättemycket. Drömmarna känns verkliga och underliga. Det allra märkligaste var att idag när jag vaknade så mindes jag tre drömmar väldigt ingående både "bildmässigt" och känslomässigt.

Jag ska försöka beskriva en av dom:

Jag är i F-staden där jag växte upp. Det var massor av snö och is. Jag sitter på en fyrhjuling och väntar på någon, vem minns jag inte, men personen i fråga dyker inte upp. Av någon anledningen får jag känslan av att tiden är knapp. Så jag försöker starta fyrhjulingen själv, jag lyckas och efter lite utforskande av pedaler och spakar hittar jag gasen och åker iväg. Jag åker fram och tillbaka längs vägen och in i skogen. Det är ungefär som att jag vallar snöbollar (ni vet, typ som man tänker sig att hundar vallar får). När jag åker upp mot pappas hus, som inte finns där, kommer jag fram till en liten blank sjö. Det är väldigt fridfullt och det känns som att tiden står stilla. Jag tittar ner i sjön och ser en söt kvinna komma simmande mot ytan. Hon har eldrött svallande hår och ett vitt nattlinne (typ som ett lucialinne) och hon räcker mig sin hand och säger "Hjälp". Jag får uppfattningen om att hon är i min ålder men hon är så späd att hon ser yngre ut. Jag tar hennes hand och hon ber mig följa med henne. Hon drar mig försiktigt ner i vattnet. Jag känner hur jag glider ner i vattnet som omsluter mig medan vi simmar mot botten och jag känner ett otroligt lugn. För ett litet tag blir allting svart. Och jag känner en viss harmoni. När jag öppnar ögonen står jag bredvid sjön igen och kvinnan syns inte till. Jag tittar ner i vattnet som är alldeles blankt och svart men ser ingen. Snön är borta och det är varmt. Jag tror det är sommar. När jag vänder mig om ser jag pappas hus. Världen "ser lycklig" ut, men själv känner jag sorg. Jag ser mig själv utifrån. Det känns som att jag omslutits av någon slags dimma eller vakuum. Jag ser mig träffa folk. Jag ler och skrattar. Det låter hjärtligt och jag ser lycklig ut, men jag känner det inte. Känslan är som en dimma av sorg. Ett vakuum.

Det är vad jag kommer ihåg av den drömmen. De andra är helt annorlunda. Både vad gäller inre bilder och känslor. Just den dröm jag nu beskrev sitter verkligen inpräntad. De andra två är lite mer diffusa, men jag minns även de ovanligt bra, till skillnad från vad man brukar göra. Oftast minns man ju bara drömmarna precis när man vaknar men sen försvinner det tillbaka till det undermedvetna. Men den här gången har jag bara inte kunnat släppa dem. 

Jag undrar vad detta betyder. Jag är ju lite så som person att jag tror att allt har en mening. Det är dock inte alltid man ser vad meningen är.

2015

Det är nu nytt år. Jag hoppas att detta år blir bättre än det förra. Jag ska försöka att fokusera på mig och mitt välmående så att jag kan återgå till ett normalt liv.

Hur spenderade jag min nyårsafton då? Jo, jag och en vän åt middag hemma hos honom. Vi åkte sedan till en fest, tillsammans med ytterligare en vän, som visade sig vara hos en gammal bekant. Väl där träffade jag både gamla och nya bekantskaper. Jag hade sjukt jäkla kul. Firade verkligen med underbara människor. Bästa nyåret på länge. Jag fick mig till och med en nyårskyss... den ni. Om det blir någon fortsättning på den återstår att se. (En del av mig önskar nog att det blir det). Ett nyårsfirande som verkligen är värt att minnas. Hela kvällen/natten bestod av flams och trams men även av djupa samtal. Tack alla som var med!!!

Efter ett samtal med en viss person, vi kallar henne A, som berättade lite vad hon vart med om bestämde jag mig för att ta tag i saken och se till att göra en ordentlig utredning för att se hur det står det till med min fysiska hälsa. Vilket resulterat i att jag äntligen bokat en tid hos läkaren för att ta reda på vad som faktiskt händer i min kropp (alltså inte i hjärnan, utan kroppen). Jag har känt länge att saker och ting inte riktigt är som det ska. Min största skräck är att det ska vara något allvarligt. Jag hoppas att det inte är så, att min känsla är fel. De senaste 4-5 månaderna har jag nämligen haft en konstig känsla av att något är väldigt fel. Hur som helst. Nu ska det utredas så att jag slipper gå runt och undra nu är det upp till läkarna.

Nu ska jag sova. Kryssning imorn!
Natt natt!