Jag är fortfarande sjukskriven. Nästa vecka avslutas alla kurser i skolan. Stort FAIL på det. Samtidigt börjar livslusten komma tillbaka på riktigt, och det var ju det som var meningen med min sjukskrivning också. Så ett plus där iaf. Men med det kommer också tankarna på vad fasiken jag ska göra av mitt liv.
Vad vill jag?
Vad drömmer jag om?
Hur realistiska är mina drömmar, egentligen?
Svåra frågor som jag inte känner att jag kan besvara.
Min längtan att komma bort är åter närvarande. Jag saknar Santa Barbara, men när jag var där så kände jag inte riktigt att jag passade in där. Det var så långt bort också. Jag längtar bort men vill samtidigt vara när släkt och vänner. Rädslan att känna likadant om jag åker till en ny plats är stor. Jag får inte riktigt ihop det.
Jag skulle vilja skaffa familj också. Det känns som att tiden bara rinner mellan fingrarna och jag vet inte hur allt ska hinnas med. Egentligen skulla jag vilja ha barn innan jag fyller 30, men det lär inte hända som det ser ut nu. Krävs ju en karl för det och jag har ingen lust att rusa in i en relation pga det.
Jag som inte riktigt trodde på det här med biologisk klocka. Kan ju meddela att jag har ändrat åsikt. Ganska så rejält dessutom.
Kanske känns det bättre om en vecka eller två. Då har jag hunnit vara iväg till Holland för att besöka en kompis. Då har jag kanske fått lite perspektiv på saker och ting igen. En veckas semester borde göra gott. Det är i alla fall vad jag hoppas på. Och ska det bli sjukt kul att träffa Marie och se hur bott under alla de år som hon bott där.
Det blev visst ett gansksa rörigt inlägg.
Så kan det gå nör man behöver ventilera sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar