Nu har jag varit hos läkaren. Vi har gjort en liten planering för framtiden så att jag ska kunna komma tillbaka till den jag, i bakgrunden, egentligen är utan denna depression.
Dessa terapigrupper är ju såklart fortfarande med inplaneringen. Beroende på hur det funkar så kanske jag blir remitterad till en psykolog för psykoterapi. Men det avvaktar vi med tillsvidare. Får hoppas att det inte behövs. Men jag har en liten känsla av att det faktiskt skulle vara bra för mig. Men får se hur det blir med det.
Ska även på möte med försäkringskassan och diskuteta typ samma saker. Se hur jag kan komma tillbaka till arbetslivet. Blir troligen till en början någon aktivitet på 25-50%.
Under tiden har jag fått ny sömnmedicin som ska provas och ökad dos på min adhd-medicin. Se hur det fungerar. Ska bli kalöad till läkaren snart igen för bedömning av det.
Där är jag nu och jag ser hoppfullt på framtiden trots att jag fortdarande är ångestladdad och långt ifrån välmående.
En dag i taget. Det är allt jag orkar. Men det går framåt. Det är jag glad för. Jag skäms inte för att jag mår som jag gör. Dock verkar det ibland som att andra gör det åt mig. Varför förstår jag inte. Jag kommer fortsätta var öppen och ärlig med hur jag mår av den enkla anledningen att jag mår bättre av det. Finns ingen ork att dölja saker längre.
